ADD – om vikten av att söka hjälp tidigt

ADD – om vikten av att söka hjälp tidigt
december 14, 2021 NOEGO

En ung kvinna berättar om sin uppväxt med odiagnostiserad ADD. Lisa heter egentligen någonting annat. Om vikten av att söka hjälp tidigt vid misstänkt diagnos.

Lisa, 24 år, hade i hela sitt liv känt sig missförstådd, konstig och fel. För ett år sedan insåg hon att det livspussel alla pratade om, aldrig skulle gå att lägga ihop på egen hand. Trots knapp ork till någonting hörde hon av sig till en psykolog, som bara efter två möten brast ut: ’’Har du funderat över om du har ADD?’’

Enligt Lisa utreddes hon så pass sent för att ingen vuxen märkte något när hon var yngre. Många uppfattade henne som ett tystlåtet, duktigt barn som gärna var i sin egen lilla värld. Ingen tänkte att det låg något bakom tystnaden. Det gjorde det. Problem som skulle växa med åren.

Allt tog sin början redan på förskolan. Lisa försvann i mängden genom att låtsats att hon läste, räknade och lyssnade. Hon tyckte faktiskt inte att det fröken pratade om var särskilt intressant. Uppmärksamheten var alltid någon annanstans. När alla barn stod och lyssnade, blickade Lisa bort. Att dagdrömma var det bästa hon visste.

Under mellan- och högstadiet blev det däremot svårare att låtsats. Lek och hopp blev självständigt arbete och höga krav. I takt med att hon kände sig mer och mer annorlunda än alla andra elever blev skolan svårare. Den ogjorda läxhögen blev bara större och större. Lisas motivation var som bortblåst och tröttheten total. Det som egentligen skulle vara roligt blev i stället ansträngande, vilket även gjorde att hennes sociala liv fallerade. Om och om igen frågade hon sig själv: Hur ska jag klara av min vardag?

När gymnasiet började var hon helt slut. Att få ihop allt det som ett vanligt tonårsliv innefattar blev uppenbart omöjligt för Lisa. Hon kände sig misslyckad, utsliten, osynlig och deprimerad, vilket resulterade i att hon slutade bry sig om allt. Ingen skulle ju ändå märka något. Medan alla hade sina bästa år hade hon sina värsta. När studenten närmade sig märktes det tydligt på hennes betyg – bättre kunde hon egentligen.

Idag har Lisa diagnosen ADD. Viktigast av allt så mår hon bra och har fått hjälp med att skapa balans i sitt liv, efter att hon till slut orkade boka ett möte med en psykolog. Och en sak är säker. Om någon upptäckt hennes problem tidigare hade skolgången underlättats såväl som psykisk ohälsa förebyggts.

Studier visar att diagnosen ADD/ADHD oftare ställs på pojkar än flickor. Flickors svårigheter upptäcks inte i samma utsträckning i skolmiljö och risk finns att flickor inte erbjuds stöd, anpassning och diagnostisk bedömning. Vad gäller vuxna kvinnor söker de stöd i samma utsträckning som män för att hantera sin diagnos. Många av dessa kvinnor berättar om såväl misslyckanden som svårigheter under skolåren.